torsdag 13 november 2008

FIPJPs kongress

- Välkomna, om jag somnar under talet så beror det på att jag kom till hotellet kl 4 i morse och det har inte blivit mycket sömn.

Så ungefär inledde internationelle ordföranden Claude Azéma sitt öppningsanförande på FIPJPs kongress.

President Azéma (t.v.) och nya sekreterarkandidaten Céline Thédévuide förbereder kongressöppningen.

I ingången till salen möttes ombuden av Jean Amiot och den nya kandidaten till sekreterarposten Céline Thédévuide. Den senare utmärks av sin uppseendeväckande låga ålder (gissningsvis runt 40 år). Annars är hon givetvis fransyska. Till presidieposter väljs alltid fransoser. Alltnog, dessa två delade ut papper till de tillresta representanterna från 47 länder. Äntligen papper för oss byråkrater: Tre röstsedlar - en med möjligheten att rösta ja eller nej till omval av presidenten Azéma, en med två nam gällande omval av skattmästaren Michel Signaire och nyval av sekreteraren Céline och en tredje med 11 namn utvisande de 11 kandidaterna till de fem övriga styrelseposter som står på spel (varav ett fyllnadsval på två år efter Antonio Napolitano, Italien). Ett femsidigt papper med förslag till nya bouleregler presenterades också (alltså icke utsänt i förväg!). Ytterligare två papper överlämnades, det ena gäller hur den pågående VM-tävlingen ska spelas och det andra ett tidsprogram för det pågående världsmästerskapet.

På rak arm kan man säga att flera viktiga handlingar saknas: verksamhetsberättelse, ekonomisk berättelse, verksamhetsplan, förslag till nya VM-regler, förslag till nya arrangörer och plan över hur VM ska spelas rent kronologiskt i fortsättningen. Bara för att nämna några.

Förhandlingarna översätts simultant till engelska i hörlurar, vilket förhoppningsvis gör det möjligt för de flesta att kunna bli förstådda. Dock är översättningen ytterst långsam och då och då avbryter sig tolken och klagar (på franska) på att det går för fort och att han inte hinner med.
Just nu läser Azéma upp verksamhetsberättelsen. Inga kommentarer. Därefter vidtar Michel Signair, kassören, som drar balans- och resultaträkning muntligt (utan papper). Därefter kommer revisorn (Loek van Tiggelen från Holland) in och betygar att siffrorna är helt i ordning. Det enda han klagar på är, att vissa förbund inte har betalt sina avgifter. Annars är allt bra.

Då kan jag inte hålla mig längre, utan går upp och kräver att få till protokollet, att som representant för SBF protesterar jag emot att siffrorna inte presenterats i förväg. Vi har inte haft en chans att bedöma om pengarna använts på rätt sätt eller hur man ska bedöma en kommande budget-. Den har ju heller inte presenterats. Azéma svarar med en lång hänvisning till arbetsbelastning och att det är givet att sådana här siffror borde sändas ut, men nu är det som det är. I övrigt mol tyst i kongressalen. Glenn Bernstein från Danmark lyfter tummen till godkännande av mitt inlägg. Jari Nieminen, Finland, och Elisabeth Hågensen, Norge, säger ingenting. Har de fattat?

Dags för val
Efter ännu några inlägg från presidiet är det så dags för dagens höjdpunkt - valen. Claude Azéma berättar om hur det hela går till och passar samtidigt på att nämna, att han kandiderar för omval och att det inte finns någon annan kandidat. Vidare kan man rösta på sekreterare och skattmästare. Den senare är densamma som tidigare och den förra ska ersätta Alain Cantarutti, som fått för mycket att göra på jobbet (kanske en förklaring till varför sekreteraruppgifterna gått så dåligt i FIPJP).

Så nämner Azéma att det är 11 kandidater till den fem övriga platserna i styrelsen som står på spel. Han berättar varför de tre som står på omval är viktiga för styrelsen och så är det dags för val.

- Stryk de på listan ni inte vill ha. Ni får rösta på högst fem, manar han.

Jag hoppar upp och kräver 10 minuters ajournering, eftersom det är första gången vi ser alla namnen och delegaterna kan ha behov av att tala med varandra.

- Vi ajournerar nu i en halvtimme, replikerar då Azéma, och ni får rösta när ni vill under den tiden.

Jag talar med Norge, Finland och Danmark och förklarar för dem att är det några ni absolut vill ha in, så rösta på dem och inte på någon annan. Det är inte nödvändigt att rösta på fem, säger jag.

- Vi kan det där, säger Lars Refn från Danmark högdraget. Vi vet hur demokratin fungerar avslöjar han och tar delegaten Glenn Bernstein med sig och går ut.

Det slutade med att jag, Norge och Finland röstade på de två damerna från Thailand och Polen samt på Stephane Pinter från Monaco, som fått lovord från Jean Amiot.

Vid frukostbordet i morse delade jag bord med finska ordföranden Jallo Nieminen och tyske sekreteraren Alexander Bauer. Båda lika frustrerade. Nieminen för att skytten Iivo Paaso bara sköt 10 poäng på skyttet i går och Bauer för att han redan fått skäll från hemmavarande tyskar för att tyska förbundet ligger så långt efter Sverige i rapporteringen från Dakar.

- Ta det lite lugnt, är du snäll, vädjade han, medan jag tuggade i mig dagens malariatablett.

Hasse Hagberg

3 kommentarer:

Lasse Franck sa...

Härligt att du inte följer tyskens uppmaning!

Chrillan sa...

Kör på - vi väntar spänt på nästa!

Lärarjäveln sa...

Ha ha ha, fortsatt mycket underhållande.
Om man ska vara snäppet allvarligare: hur tas oordningen emot av nationsrepresentanterna?