Om pressetik, censur och publicistiskt ansvar

En diskussion om pressetik och censur har de senaste dagarna förts här på bloggen. Den orsakades från början av att en formulering som kunde uppfattas som rasistisk fanns publicerad på Svensk Boule.
Som redaktör för Svensk Boule är jag oerhört angelägen om att sådana formuleringar inte får finnas där och beklagar djupt att det kunde inträffa. Nästan lika angelägen är jag om att Svensk Boule inte ska anklagas för att vara ett medium som censurerar sina skribenter. Lite angelägen är jag därför att berätta vad som faktiskt hänt.

På Svensk Boule fanns i lördags en formulering somliga uppfattade som omodern och rasistisk. Den fanns i en i övrigt både välskriven och intressant artikel, signerad en ofta anlitad och vanligtvis pålitlig skribent. Jag är redaktör på Svensk Boule. Vanligtvis ansvarar en redaktör för det som publiceras i de media för vilka han är redaktör. När texten hade legat på sidan i två timmar hade tre olika läsare hört av sig till mig och undrat hur en sådan formulering kunde hamna på sidan.

Jag ber då skribenten att plocka bort sin formulering. Det faktum att en enda läsare kan få uppfattningen att Svensk Boule presenterar ett rasistiskt innehåll räcker som motivering för mig.
När jag gör det kan jag inte föreställa mig att skribenten ska ha några invändningar. Men skribenten vill inte ta bort den olämpliga meningen. Då måste han ta bort hela sin text eftersom han i så fall, menar han, blir utsatt för censur. Vi samtalar om saken. Jag tror, när vårt samtal är slut, att vi kommit överens om att han fortsätter att rapportera från evenemanget han åtagit sig att skriva om - och att han formulerar om den ursprungliga texten så att inte fler läsare ska kunna tro att Svensk Boule nedvärderar människor av ett annat ursprung än just det svenska.

Skribenten har morgonen efter både fortsatt att rapportera från tävlingen och formulerat om den ursprungliga texten. Men inte så att den blir mindre olämplig. Det är mitt jobb att se till att Svensk Boule följer pressetiska föreskrifter och ger uttryck för sunda värderingar. Men ansvaret vilar inte enbart på mina axlar. Ansvarig utgivare för Svensk Boule är Svenska Bouleförbundets ordförande. Jag ringer honom för att fråga om han läst den aktuella formuleringen. Det har han inte. Jag förklarar bakgrunden för den ansvarige utgivaren - det ingår också i mina arbetsuppgifter - och talar om att jag inte kan stå för formuleringen. Att den antingen måste tas bort omedelbart eller också måste jag skriva en egen text där jag tar avstånd ifrån den.

När den ansvarige utgivaren läst igenom texten visar det sig att han delar min åsikt. Skribenten blir än en gång ombedd att ta bort sin formulering. Och raderar då hela texten och ersätter den med en förorättad mening om att texten är censurerad av den ansvarige utgivaren med hänvisning till mig.

För det första var det alltså skribenten själv som raderade sin text.
För det andra är det inte fråga om censur när en redaktör eller en ansvarig utgivare redigerar en text.
För det tredje är det inte acceptabelt att en skribent på en förstasida hävdar att han blivit censurerad av de som ansvarar för sidan.

Det allra mest väsentliga för mig i den här historien är dock att jag aldrig någonsin tänker ställa mig bakom en text som kan få någon att tro att det är okej att ge uttryck för diskriminerande åsikter där jag är redaktör.
Möjligen har någon läsare redan fått för sig att så skulle vara fallet. I så fall är skadan större för Svensk Boule än för mig personligen. För närvarande har jag lite svårt att se hur en kommande diskussion ska kunna reparera den och jag kan bara hålla tummarna för att den inte uppstått.
Hur som helst beklagar jag den uppkomna situationen. Och hoppas att den kommande diskussionen åtminstone leder till att den inte uppstår igen.