Kaisa Andersson och Tova Bergh, Bonbon, spelar kort i väntan på att mötet mellan Coccinelle och Lejonkulan ska ta slut. Kaisa Andersson tar luren när de får frågan om vem som vill tala med pressen. Men hade tydligen hoppats på ett annat samtal:
- Jaså, jag trodde jag skulle få tala med prästen...
Hoppsan. Vad skulle prästen ha fått höra?
- Inga kommentarer.
Pressen däremot kan få några. Och det visar sig att Bonbon inte riktigt hade räknat med att ta sig till cupfinal.
- Nej. vi är väl inte förvånade heller. Vi är här och har kul bara.
Och spelar bra boule förmodligen.
- Jo, det har väl funkat rätt bra. Fast det var lite halvtaskigt igår på morgonen.
Ändå har det räckt till att eliminera allt motstånd längs vägen. Och dagens observatörer talar om att Bonbon har spelat riktigt bra.
Kaisa lämnar över luren till Tova Bergh - Skövdes femtonåriga löfte. Hon intygar att juniorernas förbundskapten talat med henne under helgen och bett henne ansluta sig till landslaget.
- Så det blir väl förmodligen något av det. Det låter jättekul, säger hon.
Tova hade inte räknat med att spela cupfinal idag.
- Nej, inte alls faktiskt. Men det är kul att vi kommit så långt.
Inte heller hon skryter med det egna spelet.
- Vi har spelat rätt okej. Inte strålande, men hyfsat.
Men ni står ju i final. Och jag har hört att det såg riktigt bra ut idag.
- Jo, nu i sista mötet funkade det bra med vårt teamwork. Men det kan ju altid gå bättre.
Frågan är om det kommer att göra det i finalen.
- Vi får göra vårt bästa, hålla tummarna och vara målinriktade. Vi ska försöka ha kul - det är vårt motto, säger Tova Bergh.
Man får hoppas att hon har bättre koll på boulespelet än på kortspelet.
- Vi spelar Sjuan, svarar hon på frågan om vilket spel de värmer upp med. Men rättar sig:
- Nej, det gör vi inte alls det - nu spelar vi Skitgubbe förresten...
Petra Karlsson kollar på CPC-LEJ och Kerstin Andersson tar en promenad inför finalen.
Någon favoritmotståndare där har Bonbon inte.
- Det ser ut som det blir CPC - vad heter de nu igen? Coccinelle, ja. Vi får ta det vi får, säger Tova Bergh.
Att de är på gott humör hörs tydligt. Det har även Pimmen Andersson, Coccinelles coach, noterat.
- Jag har inte hunnit se någonting alls av Bonbons spel. Jag har bara hunnit se att de ser ut att ha roligt. Och de måste ju ha spelat bra - annars skulle de inte vara i final, kommenterar han.
Under semifinalen var Pimmen aldrig orolig för att hans spelare inte skulle ta sig vidare. Annat var det under åttondelen och kvarten.
- Mot både Boo och Kärnan var det tufft. Jag tror faktiskt att skillnaden är Jessica. Och det är inte bara det att hon spelar bra, utan också att de andra blir nervösa av att möta henne. Hon vinner tre matcher i varje möte.
Taktiken inför finalen är inte helt klar.
- Det blir lite svårare här eftersom Bonbon inte har någon utpräglad toppspelare. Annars har jag sett till att Jessica möter bästa laget i sista dubbeln. Och så bygger det på att hon vinner sina tre.
Pimmen låter inte alltigenom nöjd med vare sig motståndarna eller sina egna spelare.
- Att det tar sån tid beror ju på att de är för dåliga helt enkelt. Det är för många vändor som slutar med att det blir ett poäng när det borde blivit många fler.
Vad gör han då för att de egna spelarna ska skärpa sig?
- Det vill du inte veta..., skrattar han.
- Nejdå, de sköter sig. Spelet är rätt så bra stundtals. Men generellt sett är lägstanivån rätt låg. Och den högsta rätt hög. Men det är alldeles för mycket däremellan, som är sisådär...
Dags för final.
Och att höja nivån då kanske...?
söndag 28 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar