Slutord

Saker jag tänkt rapportera men tidigare inte kommit ihåg:

Samsun är också en universitetsstad. Här kan man studera medicin, ekomomi och "social sciences". Veterinärer och jordbrukare får sin skolning här. De har en egen Business School.

Staden är i viss mån turistanpassad. Men än så länge är det mest turkar som själva åker hit på semester. Att arrangera VM är säkerligen ett led i att locka i hit fler turister från andra nationer.

För att lyckas med det krävs nog dels att de börjar saluföra vykort. Hittills har jag inte sett ett enda sådant. Hasse och jag har ändå gjort många seriösa försök att få fatt i sådana. Släkten får läsa bloggar och e-post istället. Dels kanske de måste börja servera alkohol på ett mindre ortodoxt muslimskt vis. Nu går det knappt att få tag i på restaurangerna. Vilket ju inte är negativt för den svenske landslagsspelaren. Men, med största sannolikhet, för den svenske turisten.

Hasse och jag var en kväll på en restaurang där vi var de enda icke-inhemska gästerna. Restaurangen såg väldigt trivsam ut. När vi slagit oss ner visste vi varken hur eller vad vi skulle beställa. Och det behövde vi inte heller, visade det sig. Efter en liten stund kom en servitör och ställde fram sallad och bröd. Slog upp yoghurt ur ett lerkrus. Efter ytterligare en liten stund ställde han fram varmrätten. Den enda varmrätt som serverades. Alla fick samma. Köfte.
Vi lyckades byta ut yoghurten mot läsk.

Jag har, på ett skrämmande vis, lagt mig till med en stockholmsk accent. Hasse tycker att jag pratar som Sten-Åke Cederhök men min fru tycker att jag låter obehagligt lik en radiopratare. Allt är Hasses och Mattes fel. Möjligen i viss mån Lottas också. Man blir som man umgås.

Matte säger saker som: "Ere ingen som e sugen på en skön sallad eller en härlig pirra" och "Var haru gjort av kortet? Lemnarure i repan?"

Annars var det faktiskt en liten fröjd att lyssna till den svenske delegationsledaren Hasse Hagbergs stockholmska när han använde den för att kommunicera med turkiska medborgare (Språkkunskaperna hos dessa är inte alls desamma som hos de svenska och i de allra flesta fall visar sig både engelska, franska och tyska vara meningslösa tungomål.): "Hörru grabben, vänta ett slag, jag behöver köpa frukt serru. Klementiner ska jag ha. Nåt kilo. Så taru inga dåliga exemplar nu. Bara fina frukter."
Hagberg lyckas med att få vad han vill.
Taxichauffören som först inte följer hans anvisningar blir tillrättavisad på samma språk: "Nej, inte den här vägen. Jaså, kommer du igenom här - ja, då så. Nej, här har dom ju satt en bom i vägen. Vad skaru göra nurå haru tänkt dej? Ja, det är alltid kul med bommar..."
Vi kommer strax dit vi ska.
Så stöter ni på språksvårigheter i Turkiet - testa stockholmska.

Vädret blev aldrig någon sensation. Det var molnigt och regnade alla dagar, utom finaldagen. Inte heller när solen tittade fram blev det någon riktig semestervärme, även om det - förstås - var betydligt behagligare än här hemma.

Men bortsett från vädret och det svenska läggspelet var det här en mycket trevlig och lärorik upplevelse. Det svenska laget ska ha heder av att deras brist på resultat inte gick ut över oss andra - medlemmarna var ändå ett synnerligen trevligt sällskap hela vägen.
Mitt personliga största nederlag var att jag inte lyckades övertala Hagberg att investera i den strejkbrytarkeps han provade och klädde så väl i.

Nu har jag just piggnat till efter några dagars sängliggande här hemma. Vet inte om orsaken var av turkiskt ursprung eller ej. Har än så länge inte fått några rapporter om att någon av de andra har drabbats. Även om Hagberg tappade rösten mot slutet av vistelsen och var mer lågmäld än någonsin under hemresan. Min stockholmska har dessbättre försvunnit i alla fall.

Så det börjar bli dags att sätta punkt för rapporterna från årets upplaga av Dam-VM. Jag återkommer i årsmagasinet. Och kanske läggs ytterligare några bilder upp på http://picasaweb.google.se/lassefranck/DamVM2008. Där finns nu också bilder från finalen och prisceremonin.

Deltag gärna i enkäten på http://www.svenskboule.se/ för att säga vad ni tyckt om rapporteringen. Det gläder mig naturligtvis att merparten har haft glädje av den. Men mest intressant är nästan vad man hade kunnat göra annorlunda, för att ge dem som inte tyckte att den gav så mycket mer. Så ni som har röstat på det alternativet får gärna skriva en rad till redaktionen@svenskboule.se och berätta det, så kanske nästa rapportering kan glädja ännu fler.
(Det går också att lämna kommentarer här - i brist på bouleforum.)

Vi avrundar väl, precis som kapten Lind, med en tur i massagestolen?



På återhörande.
Lasse Franck