Rockstar

Jag, som alltid drömt om att bli rockstjärna, har på ett sätt aldrig varit så nära som nu.
Den svenska truppen har en egen minibuss med egen chaufför som alltid finns tillgänglig för att frakta oss dit vi vill.
Vi har en trevlig turkisk ung man som talar god engelska (en sällsynt kunskap i landet) som hjälper oss med det vi vill ha hjälp med.
Organisationen är i den delen synnerligen väloljad och där finns ingenting att klaga på.

Säpomannen som följer oss som en hemlig skugga förstärker naturligtvis känslan.
Synd bara att jag glömde solbrillorna hemma...
Och att det aldrig varit den delen av rockstjärnelivet jag drömt om...