Samsun

Efter en lång - väl lång - resa landade den svenska delegationens öfverhufvud Hasse Hagberg och jag i VM-staden Samsun vid tvåtiden igår natt. Något försenade och efter en femtimmars väntan på Istanbuls förvånansvärt torftiga flygplats.

Först idag kunde vi alltså förenas med VM-spelarna och deras förbundskapten. De anlände ett dygn före oss och hade redan hunnit acklimatisera sig, kasta klot och utforska staden.

Samsun är en hamnstad. Turkiets största av dem vid Svarta Havet. En halv miljon invånare.
Det var här den store nationalhjälten Atatürk samlade sina styrkor och startade sitt befrielsekrig. Så han har namngett allt i närheten och finns avbildad överallt.

Järnvägen verkar också hyfsat central och tågen passerar tämligen högljutt alldeles utanför vårt hotell. Som snarare är ett motell, men som ligger på gångavstånd från VM-arenan, vilket är en stor fördel.

Det är en förhållandevis grön stad. Frodig. Man odlar nötter, frukt, spannmål och grönsaker. Majs. Och tobak. Merparten av stadens invånare är sysselsatta i den italienskägda cigarettfabriken.

Efter en sen frukost promenerade vi till VM-arenan. Ett stort tält vid vattnet. Granne med ett zoo. Spelarna kände för första gången på VM-banorna som var anlagda på någonting som kan ha varit betong. Ett rätt tunt lager fint grus över. Hyfsat lättspelade om man ska tro Lotta Larsson.

Men vid samlingen efter uppvärmningen framkom ändå ett antal problem. Om man landar där gruset är för tunt hoppar kloten och gör det gärna i en annan riktning än den avsedda. Om man landar där gruset är bara ett par centimeter tjockt blir det genast ordentligt trögt. Grusets finkorniga karaktär gör att man inte får något vidare grepp om kloten och spelarna med coach funderade över om det kan löna sig att använda fuktade trasor. Särskilt lurigt blev det att lägga på långt avstånd, menade spelarna. Ett skott som landar strax före motståndarkulan tenderar att bara puffa det en kort bit. Kan det löna sig att raspa, var en annan fråga.

Förbundskapten Maths Lind uppmanade spelarna att testa alla tänkbara alternativ nu under dagen, när man fortfarande kan pröva. Imorgon ska de inte göra någonting annat än det de känner sig bekväma med, menar han.

Matte poängterade också att luften i tältet inte var något vidare. Dessutom blev där snabbt ganska varmt. Han tycker därför också att spelarna ska gå ut och andas frisk luft mellan varje match.

Stämningen i den svenska truppen är mycket god. Gott om skratt och skämt. Möjligen ska vi försöka undvika ett möte med Australien imorgon. Där kan Lotta Larsson ha skaffat sig en fiende, genom att först kommentera en av de australiensiska spelarnas upplysning om att hon ämnade införskaffa ett antal menyer på arenans närmaste restaurang med ett, ofrivilligt, drygt: "Good luck! They're in Turkish" och strax därefter rycka upp en toalettdörr när samma australiensare satt på insidan och uträttade sina behov.

Programmet är justerat. Skyttet startar imorgon klockan halv nio. Klockan kvart över två hålls invigningsceremonin och halv fyra spelas första matchen. Den följs av ytterligare två under morgondagen. Finalen spelas klockan halv två på söndagen. (OBS! Turkisk tid. Vi ligger en timme före, så svenskar som vill följa första tävlingsmatchen bör hålla sig vid datorn redan halv tre.)

En anmärkningsvärd detalj är att inga regler finns tillgängliga. Och att informationen varit och är ytterst bristfällig. Många lag verkar tagna på sängen av det nya schweiziska systemet.

Det enda som skiljer det från monrad är att samma lag här aldrig kan mötas två gånger före slutspelet.
Matcherna i grundspelet kommer att vara tidsbegränsade till en timme plus två omgångar. Det 39:e laget, som blir utan motståndare, vinner sin match med 13-7.

Dagens väder har varit ungefär som en dålig svensk sommardag. Soligt, fint och ljummet på morgon och förmiddag. Men sedan öppnade sig himlen och en mindre monsun dundrade över VM-tältet som pallade trycket och höll tätt.

En annan anmärkningsvärd detalj är säkerhetspådraget. Varje nations trupp har en egen säkerhetsman från stadens polis som följer den vart den än går. Således sitter det just nu utanför mitt hotellrum en kostymklädd man med walkie-talkie och axelhölster. Han satt också i frukostmatsalen när jag åt min morgonmat och i hallen medan vi var där. Och han slår säkerligen följe med oss när vi om en liten stund går för att äta middag på någon av stadens restauranger.

På återhörande.