En av förbundskaptenerna drar på sig en del kritik från spelare.
Som menar att han dels inte observerar spelarna i tillräckligt hög utsträckning, dels inte är tillräckligt tydlig med vad han vill ha av sina landslagsspelare - vad som krävs för att man ska komma ifråga för en landslagsplats.
Men hur mycket kan man egentligen kräva av förbundskaptenerna?
Av våra fem förbundskaptener är det bara en som får arvode - Anders Larsson i sin roll som sportchef. Övriga arbetar ideellt.
Hur mycket tid kan man kräva att de lägger på att stå vid boulebanor och spana efter talanger?
Vilka krav kan man ställa på landslagsorganisationens information?
Hur lätt är det att, i generella termer, specificera vad som krävs av en landslagsspelare?
Vilka är kraven på spelarna själva? Är det rimligt att kräva att man själv ska höra av sig med en intresseanmälan till förbundskaptenerna?
Hur mycket tid behöver man som spelare avsätta för att behålla en plats i landslaget?
Behöver man som förbundskapten finna sig i att kritiseras offentligt?
Behöver man göra det som spelare?
Vilka vettiga saker sägs i artikeln på Svensk Boule?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Tycker Anders Larssons kommentar om att tystnaden är livsfarlig är oerhört respektingivande. En organisation som styrs av en man med den inställningen kommer lyckas oerhört bra i längden!
Samtidigt undrar nog många om det är lönt att höra av sig.Rätt tighta grupperingar runt boul...åtminstonne inom Elit och dom som anser sig höra dit.Själv tror jag det behövs fler "kontrolanter"...för jobbar man med gratis koll...så ere nog rätt svårt att hänga med som ensam observatör.
AL:s & co:s visioner är hur bra som hellst...men det ska spelas oxå.Mycket,ofta och gärna internationellt :-).
Ahhja...jag (om nån nu e intr av DET :-) e nöjd med deras arbete...och håller tummar för dem och oss.
Näxta steg (kan dröja,helt ok) är att ta tag i boulens vagga.VETT
;-).
Ytterligare ett steg är att utrota K.F.I.B som finns i klubbarna (C4 å ngra till undantaget) och som totalt utestänger nytt tänkande OCH skrämmer iväg alla som kan tänkas vilja sattsa.Nog svårt de...och det hör nog inte hit kanse :-).
En tanke till...är det NÅTT som säger att damer INTE kan bli lika bra på boule som killar???
Enligt mig...nix.
Samtidigt är det som både Anders och Håkan antyder - ett första steg är ju att ta kontakt med förbundskaptenen och berätta att man har ambitionen att spela i landslaget. Jag är övertygad om att man inte får ett nej direkt, snarare att man kanske får goda tips och råd om hur man ska komma dit. Man kan inte gå och vänta på att bli upptäckt, då ställer man för höga krav på kaptenerna!
Skicka en kommentar