Anonyma puckon

Förbundsstyrelsens Hasse Hagberg har vid flera tillfällen - på årsmöten och distriktskonferenser - de senaste två åren påpekat att debattklimatet, eller själva förutsättningarna för debatt, förändrats rejält den senaste tiden - och att även Svenska Bouleförbundet påverkas av det.
Jag tycker att det är mycket bra att han tar upp den diskussionen - och att han gör det om igen. Dels därför att den i sig är oerhört viktig. Dels därför att han samtidigt erkänner en svaghet hos förbundsstyrelsen - och det är viktigt som förtroendevald att kunna erkänna också sina brister.

Alla människor som sticker ut hakan på minsta vis riskerar att dra på sig kritik. Så har det alltid varit och så ska det också vara. Alla riskerar också att dra på sig anonym kritik. Ibland kan den vara förvillande lik rena hotelser. Det vet varje känd person, som vareviga månad får ett flertal hotbrev och andra brev från anonyma avsändare.
Ska det vara så också?

Den moderna tekniken och alla de virtuella verkligheter som integrerats i den gamla vanliga, mer jordnära, verkligheten den sista tiden gör att det är ännu enklare att framföra kritik. Både anonym och sådan som inte går under täckmantel. Man kan med bara några tangenttryckningar reagera på det någon annan sagt, gjort eller skrivit.

Det gör att tonen blir en annan. En mindre genomtänkt och överlagd. En många gånger mycket otrevligare.
Liksom att det blir mycket lättare för den som vill slippa stå för det han tycker att tycka.

Hasse Hagberg erkände att förbundsstyrelsen låter sig påverkas av anonyma debatter på olika klotterplank - trots att den är medveten om att det fåtal som för denna debatt inte är representativt.
Det är bra. Att han erkänner det. Det är inte bra att styrelsen låter sig påverkas. Men fullt förståeligt. Det är grymt svårt att stå emot.

Själv skrev jag, efter att ha läst en del anonym kritik av mitt eget arbete, ett inlägg på en av dessa mediokra mötesplatser häromdagen:
"Som redaktör för Svensk Boule kan jag meddela att jag gärna tar emot synpunkter - till min mejl, till min telefon eller på 'min' blogg. Skrivna brev via vanlig brevbärarutdelad post går också bra.
Synpunkter som ventileras på ett klotterplank vars kvalitet är om inte obefintlig så åtminstone hejdlöst skiftande tar jag dock ingen som helst hänsyn till."

Anledningen till att jag publicerade det var bara att jag ville få dem som yttrade kritiken att förstå att jag inte har någon skyldighet att bemöta den, eller ens att läsa den, överväga den, bry mig om den, om den kommer anonymt till någon av cyberrymdens alla avkrokar. Och att min avsikt är att inte låta mig påverkas av den.
Samtidigt har jag vid upprepade tillfällen - på hemsida, blogg och i nyhetsbrev, samt i ´diskussionsforum där personer (verkliga, med namn) är närvarande rent fysiskt (sitter på en stol som någon människa har byggt, öppnar en verklig mun och talar med sin egen riktiga stämma) - talat om att jag gärna tar emot synpunkter och förslag. Och det står jag för. Jag vill verkligen jättegärna ha det.

Men de får komma till mig. Synpunkter som jag själv tvingas leta efter tar jag inte på allvar.

En klotterskribent, som av mig fått uppmaningen att höra av sig "på riktigt" istället, svarade på mitt inlägg: "En undran, ett talande ickesvar. Helt ok statistik. Mitt inlägg hade ingen som helst direkt inverkan. Jag håller mig till denna kanal." Undran ifråga var alltså hans - det "talande icke-svaret" mitt. Han konstaterar att hans inlägg inte hade någon direkt inverkan - därför att han valde den kanal han valde - och att han ska fortsätta välja samma kanal. Med andra ord vill han inte påverka. Inverka. Frågan är vad han vill. Ingenting, verkar det som. Förutom att få skriva av sig lite. Så är det med väldigt många av de anonyma nätskribenterna. Det är ett av skälen att man inte bör bry sig ett skit om dem.

Till SBF:s hemsida finns idag inget diskussionsforum kopplat. Det är tråkigt, tycker jag. Men det var inte mitt beslut - det var förbundsstyrelsens. Faktum är att jag inte ens blev tillfrågad i ärendet - vilket jag i sig tycker var tråkigt och underligt. Jag hade definitivt propagerat för att behålla forumet - om jag hade fått frågan.
Den här bloggen är det bästa jag kunnat åstadkomma för att i viss mån ersätta det försvunna forumet.

I arbetsbeskrivningen för en nattredaktör på en dagstidning ingår att ringa till snuten varannan timme för att kolla om det hänt nåt. Det är ingen rolig arbetsuppgift, men nattredaktören utför den ändå.
En redaktör för en bouletidskrift/hemsida får surfa runt cyberspace i jakt på information och lyssna av också ohyfsade och ointressanta debatter. Det är ingen rolig arbetsuppgift, men han utför den.

Det är därför jag ibland syns också i de mest illaluktande gränderna i cyberrymden. Inte för att jag trivs där.
Men alla - oavsett doft, namn och åsikt - är hjärtligt välkomna hem till mig - hit, eller till min brevlåda och telefon.

Vi hörs.