De svenska trippelmästarna förlorar sin kvartsfinal mot Csapó/Wallman efter ett taktiskt misstag. Wallman hade lagt in sina båda första lägg - Orrbeck sköt kalle på det första och väck det andra. När Wallman lade sitt tredje 70 cm framför lillen bedömdes det tydligen som för kort att skjuta, för Bangers valde att lägga. Den rundan kostade dem segern. Till nästa vända hade Skatås tagit ledningen med 12-11. När de hade tretton på plats lade Theander bort sitt sista lägg, Orrbecks båda kvarvarande kulor orkade inte fram till poängplats.
- JA! vrålade Camilla Csapó så fort Orrbeck lagt bort sitt sista.
En liten kurs i boule-etikett där kanske?
En betydligt mer rutinerad herre, som nu även han spelar på centercourten, kanske kan göra henne sällskap. När Simon Cohen får med sig lillen på ett skott i sin kvartsfinal så att den tar på en av motståndarna borta vid dödlinjen och trillar ner på banan, istället för utanför, väljer han att låta den ligga kvar där eftersom han och Jonny Patron har klotövertag.
Kanske är jag också lite partisk i det första fallet. Csapó och Wallman hade ju faktiskt vunnit matchen och hade ändå viss rätt att jubla...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Måste bara få kommentera ditt inlägg. Vi har alltid spelat juste och haft trevliga matcher emot boulebangers. Och det var absolut inte av skadeglädje pga att Tove blev kort på läggen som jag ropade Jaa, utan snarare av glädje över att vi vann matchen! Efter 2 utmattande 2-timmarsmatcher blev jag bara så glad över att vi vann matchen. Jag tror att bangerstjejerna själva hade känt samma glädje ifall de vunnit matchen. Vill för övrigt tillägga att Anna var den första som önskade oss lycka till i semin. Jag hoppas inte att de uppfattade glädjeropet på samma sätt som du gjorde, utan att de har förståelse. Pözz på er Bangers och grattis till ALLA medaljer!!!
Självklart får du det!
Alla får kommentera allt.
Och det är utmärkt att du gör det!
Jag förstår naturligtvis att det var av glädje över den egna segern - och inte bangersförlusten - som du ropade. Att det var en lycklig, vacker och sann glädje som låg bakom utropet - inte någon smutsig skadeglädje.
Det är bara det att jag personligen tycker att om den sista kulan i matchen är en motståndarmiss - inte en egen träff - skakar man hand med den olycklige först - innan man ropar.
Men, som sagt, det kan mycket väl vara jag som är överkänslig.
Pözz och grattis själv!
Skicka en kommentar