Feber

Nu känner jag den äntligen.
Boulefebern.

Jag har kunnat ana den redan tidigare, men då främst genom andra som känt den.
Som talat om de viktiga tävlingarna i år, om målsättningarna.
Jag har naturligtvis glatts med dem och för deras skull. Men samtidigt känt ett styng av vemod, eller om det är saknad, över att min egen längtan inte riktigt infunnit sig.

Därför är det med ett inre jubel jag nu möter min egen hunger. Efter att spela. Efter att spela bra. Och efter att se andra göra det. Så mycket bättre.

Det är klart att landslagslägret är en del av förklaringen.
Det är sant - allt det där om morötter och persilja.
Att bli uttagen till ett landslagsläger, frottera sig lite grand med övriga eliten och ta del av deras och andras lärdomar kittlar suget efter en plats i VM-truppen (den till EM var ju redan klar när lägret startade).

Men lägret rymmer inte hela sanningen.
Det är någonting annat också. Någonting som kanske hänger samman med väder och vindar. Med att komma från tropisk hetta i Malaysia till svensk förvår som övergår i någonting som påminner om förvinter innan det blir riktig vår - några dagars sammanhängande värme vid rätt tidpunkt.
En sammanhängande värme som hänger samman med den sammanlagda värmen från andra nyligen upptinade vänner och entusiaster. Alla de där som går omkring och gonar sig i solen över grusbanan. Eller sitter och kisar vid sidan om.

Landslagslägret är avklarat.
Precis som boulefestivalen i Malmö.
Mayon står för dörren. Den stora festivalen i den stora huvudstaden. Med de stora spelarna från det stora landet i sydväst.

Lusten att rapportera ökar också. Lusten att lyssna och berätta vidare.
Så hör av er, snälla, och berätta vad ni vill höra. Vad ni vill läsa och se.
Både på hemsidan och i magasinet. Det ni vill veta nu genast och det ni ser fram emot att dyka lite djupare i.

Alldeles snart ska ni få rapporter från Skåne, från både läger, festival och nationell tävling.
I detta nu sitter jag på ett tåg på hemväg från Stockholm där jag tillsammans med Folke Johansson varit på idrottslig hemsideskurs.
På lördag åker jag dit igen.
Och hur gick det med skyttet i Wästgöta-Dahl?
Det måste jag ju berätta.
Och det ska jag. Alldeles strax. Ska bara krama om dem därhemma först.
Inte minst den minsta. Hon med vattkopporna.
Och febern.

Hörs!
redaktionen@svenskboule.se